En gripande och känslosam berättelse om Harry Potter, den bortglömda tvillingen som sorteras in i Slytherin. Följ hans tysta kamp mot ensamhet, depression och sökandet efter kärlek i en familj som ser förbi honom, i denna mörka men djupt rörande skildring av brustna hjärtan och försoning.
Den stora salen tystnade när sorteringshatten ropade ut Slytherin för Harry, medan hans tvillingbror Charles, med sina bruna ögon och ett brett leende, välkomnades till Gryffindor. James och Lily applåderade stolt för Charles, men deras blickar undvek Harry som nu satt ensam vid det silvergröna bordet, långt ifrån sin familjs värme.
Åren på Hogwarts blev en lång vandring i skuggorna där Harry möttes av hånfulla ord och fysiska knuffar från elever som föraktade hans elevhem. Utan en enda vän att luta sig mot drog han sig undan i bibliotekets mörkaste hörn, en tyst profil som ingen verkar vilja kännas vid eller hjälpa.
Harry skrev dussintals långa brev hem till sina föräldrar och berättade om sin djupa ensamhet och smärtan han bar på, men svaren var korta och sällsynta. Lily och James var helt uppslukade av Charles framgångar i quidditch, och Harrys hjärta brast lite mer för varje kortfattat och likgiltigt svar han fick tillbaka.
Under det femte året tyngdes Harry av den mörka sanningen om Voldemorts återkomst, en börda som ingen utom Fenixorden trodde på. Han blev likblek och skrämmande mager, en skugga av sitt forna jag som knappt orkade äta eller tala med någon i den stora salen.
Varje morgon var en utmattande kamp för Harry att ens orka resa sig ur sängen, då hans kropp kändes tung som bly och hans sinne var fyllt av hopplöshet. Han utstod Umbridges grymma straffkommenderingar och den dagliga mobbningen med en tom blick, tills han utmattad svimmade av i sin kalla sovsal varje kväll.
Inför jullovet lade Harry alla sina sista besparingar på en speciell julklapp till Charles, en vacker fotobok fylld med rörliga bilder från deras tidigaste barndom. Han hoppades innerligt att denna gåva skulle påminna hans bror om deras band och kanske äntligen ge honom den bekräftelse han så desperat törstade efter.
När julafton kom tog Charles emot presenten med en nonchalant axelryckning och lade den åt sidan utan att ens titta ordentligt på de omsorgsfullt utvalda bilderna. Harry stod tyst i bakgrunden och såg hur hans sista hopp om närhet tynade bort i familjens glada julfirande där han själv kände sig som en främling.
Några dagar senare hittade Harry fotoboken slängd och bortglömd på det kalla golvet i Charles stökiga rum, täckt av damm och skräp. Det var i det ögonblicket som något djupt inom honom gick sönder helt, och han insåg med en förlamande visshet att han aldrig skulle bli älskad av dem.
Tillbaka på Hogwarts låste Harry in sig i ett avlägset badrum och lyckades desperat kontakta sin mamma genom en magisk spegel i ett sista rop på hjälp. Genom okontrollerbara tårar berättade han om allt: den fysiska mobbningen, den brinnande smärtan från Umbridges penna och hur han inte längre orkade finnas till i en värld som hatade honom.
Lily, fylld av en plötslig och förlamande skräck när hon såg sin sons tillstånd, övergav omedelbart sitt arbete och skyndade till Hogwarts för att finna honom. Hon hittade Harry hopkrupen och skakande på det kalla stengolvet och drog honom tätt intill sitt bröst, medan hon tårögd viskade förlåt om och om igen i hans öra.
Generation Prompt(Sign in to view the full prompt)
Harry Potter är sorterad i slytherin men cahrles Harrys tvilling som ser exakt ut som honom fast med bruna ögon medan Harry har deras mammas gröna blir sorterad i gryffindor, som alla andra Potters. Harry blir mobbad varje dag både fysiskt och psykiskt, det hjälper inte att han inte får några vänner utan hans föräldrar Lily och James (mamma och pappa) ignorerar honom för det mesta eftersom han är en skytherin. Harry försöker verkligen skriva brev o till sin mamma och pappa men de svarar aldrig men om de gör så skriver de ”bra jobbat” eller liknande så han slutade försöka Harrys mentala hälsa går sönder bit för bit varje dag och till slut så är han så deprimerad att han knappt orkar med längre men blir så mycket värre under femte året när Voldemort kommit tillbaka men ingen tror honom förutom hela Fenixorden (som i boken). Harry är nu så mentalt trasig att Harry pratar inte eller äter så han är likblek hela tiden och fruktansvärt underviktig, skinn och ben. Det går till den grad att han knappt kan ta sig upp ur sängen för o gå på lektioner men kan lyckas gå till lektionerna och stå ut med mobbningen tills han kan gå till sitt uppehållsrum o svimma av i sin säng. Harry orkar inte mer, han försöker va en son till mamma och pappa som inte vill ha honom och cahrles som hatar honom (ingen av dem hatar eller oälskar Harry men det är så Harry känner) under jullovet så ger Harry bort en present till cahrles som han hade gett bort alla sina besparingar till, i boken så är det bilder på när de var yngre och familjen, när Harry ser att cahrles tar det nonchalant och verkar inte bry sig så krossar det Harrys hjälpa eftersom han verkligen gillade och trodde att cahrles skulle bry sig. Harry blir ännu mer trasig när han hittar boken en dag slängd på golvet i cahrles rum. När de åker tillbaka tills Hogwarts så blir det värre så en kväll så smyger Harry in i badrummet o försöker kontakta sin mamma när hon svarar så säger han hej och frågar om hon kan åka till honom när hon frågar varför o säger att hon jobbar så bryter han ihop o berättar om mobbningen, breven som blev obesvarade, känner sig oälskad, Umbridge penna, profetens ord om honom så säger han till slut att han inte vill finnas mer, lily mamma blir så fruktansvärt orolig för Harry att hon struntar i sitt jobb och försöker hitta honom på toan på Hogwarts, när hon hittar hooom bryter han ihop i henens famn medan hon tröstar honom. Denna berättelse ska va mycket lång och långsam i storyn. Gör den LÅNG och LÅNGSAM från sortering fram,